Nyheter för AE Endurance Riding

Nyheter för AE Endurance Riding

Resten av säsongen :)

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Tue, December 15, 2015 03:33:54
Hej alla bloggläsare,



Egentligen kan man knappt kalla det blogg, eftersom det har varit så otroligt dåligt uppdaterat här på sistone. Det har varit så att jag har rest väldigt mycket denna sommar, tävlingarna har avlöst varandra och jag har haft mycket att tänka på, på många plan. Jag gillar att skriva här ibland, men inspirationen har fastnat på andra saker den senaste tiden. Och det är ju så, det krävs lite inspiration för att på något sätt berätta om alla resor, tävlingar och om vardagen.



Men här kommer nu en kort version från resten av tävlingsåret, dock lite skummat på ytan för det har blivit några resor sedan sist. :)


Det blev snabb omladdning efter NBM och avresa mot Italien och Torgnon. Vilken otroligt mäktig plats på jorden det var, såååå vackert! Det är något som jag verkligen uppskattar med detta resande, man får se så många coola platser, ni vet lite mer verklighet än bara playan på charterresan. Även om jag verkligen gillar riktig Svenssonsemester också såklart! ;)

Det går liksom inte att beskriva med en bild, men här är ett försök.
Här skulle jag rida två viktiga förberedande ritter på topphästarna Penelope del Ma och Quaissa del Ma. Det gick inte alls som vi hade tänkt oss och jag fick bryta loppet båda dagarna. Hästarna skulle förberedas inför Unghäst-VM och större internationella starter någon månad längre fram...

Penelope del Ma <3

Quaissa del Ma <3
Efter denna flopp bestämdes att jag väldigt snart skulle ner till Italien igen för att hjälpa till att styra upp träningen. Men först hade jag ju en tävling hemma i Sverige. :)

Tonje från Norge med sin EM-häst och Deres till höger.
Det var dags för Deres att lufta sig lite och han skulle gå en 120km på den kuperade banan i Simlångsdalen. Målet var mest att göra ett bra och lätt lopp med en bra känsla. Det gick faktiskt riktigt bra och vi vann, Deres fick dessutom veterinärens pris Best Condition. Så himla kul!! Deres är en fantastisk häst som har en speciell plats i mitt hjärta! Eller nja det har ju alla de andra med...

Denna bild talar helt klart för sig själv! :)Efter denna tävling var det återigen dags att resa mot Italien. Jag gillar verkligen det lite varmare klimatet! Men denna resa alltså... Det var värmerekord i Italien, jag jobbade från morgon till kväll, jag höll på att fullständigt smälta bort. Såklart blev jag sjuk direkt när jag kom hem... Men det var en givande vecka, det fanns mycket att gå igenom och många hästar med olika målsättningar. Eller ja, alla har ju samma mål och det är att bli toppresterande tävlingshästar, vägen dit är dock inte lika för alla. Det är verkligen kul att jobba med så härliga människor, jag är lyckligt lottad som har ett så bra team i Italien. Det är ett bra samarbete som jag är riktigt glad över. Jag och chefen är inte alltid rörande överens, men man kan ju tycka lite olika om saker och ting. Det är utvecklande i sig!

Mellan alla resor någon gång så är det möjligt att jag klämde in någon semesterdag.. :P
Nästa tävling var en mindre kvaltävling för King of Pirates. Det var Billingeritten och det var en väldigt avgörande tävling för att nästa gång få starta internationellt. Piraten skötte sig bra och han genomförde tävlingen, så där satte vi kvalet.

Här har vi en duktig praktikant som var hos mig i somras.
Övernattning hos gulliga Sofia & Martin, tack!!
Uppvärmning
King of Pirates, ja du var duktig här alltså din lilla buse! <3
Ungefär efter detta släpper bomben helt och det blir helt klart dags att öka tempot lite. Det är en del förberedelser för att vara en månad på resande fot, med olika hästar, olika länder, ett gäng hästar som fortfarande måste tränas hemma. Nja lite logistik kan man väl säga... :)

Först ut var Rimboritten, tävlingen som skulle bli så grymt bra men slutade med flopp. Inte helt och hållet, det var en solig och skön dag, ett härligt gäng som groomade och fina hästar, men resultaten uteblev tyvärr. Jag hade supergulliga Aurora från Milano på besök och hon skulle få tävla Piraten på denna ritt. De hade i alla fall kul på vägen. :)

Aurora Salvati - gladare tjej får man nog leta efter, länge!
Testa hästar hemma.
Ida hade tagit med sig en släkting, vilken grymt bra groom. Han var med för första gången och hade stenkoll på allt. Imponerande!
Jag och Barren vid starten.
Aurora och Piraten.
Direkt efter denna tävling hade jag det aningen körigt.. Jag skulle köra Aurora till Sollentuna där hon skulle få sova innan flyget hem. Sedan var det bara att riva av några mil hem på kvällen. Det är svårt att beskriva hur mycket packning man måste ha för att åka på en distanstävling. Med två hästar i släpet så blir det ju dubbelt upp också... Väl hemma var det bara att packa upp allt, för att över natten packa allt för avresa mot EM och en till tävling i Slovakien. Avresa var på morgonen dagen efter och ja även dit skulle jag ha med två hästar...

Promenad och hälsointygsskrivning i Hässleholm för att sedan avsluta med lyxsviten för Shajen. Vi har världens bästa övernattningsställe i Skåne!
Här har vi stannat vid en stor hoppanläggning i Berlin, trevligt ställe.
Det här är Prag, taget med en svettig hand rakt från bilrutan. Jag har nu sett Prag och behöver ingen weekend hit, utan kan lägga den tiden på någon annan trevlig stad. Ja, vi har kört fel. Ja, det är spårvagnar överallt. Ja, det är väldigt trångt och hästarna står i släpet bakom bilen. Ja, jag råkade köra mot rött ljus vid tillfällen. Ja, vi har sett nästan hela staden, för inne i Prag finns inga vägskyltar och GPSn tog inte Tjeckien. Skratta ni det är lugnt, för det gjorde jag med när vi var där. Det fanns liksom inte utrymme för att hetsa upp sig och bli arg...
Lite check sådär dagarna innan, dock lite svårt att hålla nerverna i styr...
Här var det ordning och reda, bara att signa och se glad ut. Foto: Katarina Mungsgård
Träning med delar av laget på galoppbanan. Foto: Katarina Mungsgård
En hälsning från duktiga Anna som höll ordning på torpet hemma. :)
Entré till den obeskrivliga toppklass anläggningen i Samorin.
Svenska laget. Foto: Katarina Mungsgård
Grabbarna skrittar hästar. Jerker är verkligen tipp topp groom, en riktig klippa. Marcello ja, my father in endurance world. (Dessutom en av världens bästa distansritts-veterinärer, de ni)
EM med Shajen och träning med Kingen.
EM var ju ett riktigt äventyr. Det är ganska svårt för mig att beskriva hur mycket förberedelse och träning som jag in i minsta detalj har genomfört inför detta. Det blev ett äventyr som jag verkligen kommer att komma ihåg med glädje, mycket för att jag har ett så trevligt gäng med mig på resan och såklart fantastiskt fina hästar. EM för mig varade i tre av fem etapper, vi hann rida 110km i ett riktigt bra tempo. Vi följde planen och att kändes jättebra, verkligen. Tyvärr fick Shajen en liten muskelsträckning på tredje sträckan och var tvungen att bryta tävlingen i veterinärkontrollen innan fjärde sträckan. RIDÅ! Ja vad säger man, hela teamet inklusive hästen är superfokuserade, fulla av adrenalin och helt inne i tävlingen. Men så blir det bara stopp. Marginalerna är så otroligt små i denna sport och skillnaden mellan succé och förtvivlan är hårfin. Jag är ändå jättenöjd med en superbra prestation av Shajen, formen finns verkligen där ändå. Bara att bryta ihop och komma igen och det snabbt. För jag hade ju en till häst med mig till nästa stora tävling.
Kingen gjorde verkligen ett jättefint lopp helgen efter. Men tvådagars race är inte Kingens melodi och tyvärr räckte det inte hela vägen.
Jahapp, det var det det.... Bara några mil hem igen från Slovakien då. Tur att man har några timmar på sig att analysera tävlingarna och göra klart det mentalt tills man kommer hem. För väl hemma var det bara att kasta in väskan och packa en ny. Moooooooot Italien, Verona och Unghäst-VM!! :D

Alltså fattar ni, jag sitter på en av de favorittippade hästarna på Unghäst-VM. Sjukt coolt, jag fattar knappt själv, eller jag har rättare sagt inte tänkt på det så mycket.
En och annan Italiensk brakmiddag blev det i tältet, rätt imponerande matlagning över elden. :)
Förbesiktning av Penelope del Ma.
Jo det stämmer, vi ligger tvåa.
Ut på andra etappen.
Nja här slutade även denna saga, fast på ett mycket annorlunda sätt. Jag visste när jag åkte ner att detta kunde hända, ja kanske redan före start. Sitter man på bästa hästen så tillkommer en del annat kring själva tävlingen. Efter andra etappen började köpare flockas kring teamet vid viloområdet. Budgivningen var igång, helt sjuk var den. Marcello hade ytterligare köpare på båda telefonerna samtidigt. Jag låtsades som ingenting och fokuserade på tävlingen. Marcello tittade på mig efter en stund och sa: Vi måste nog avbryta nu, jag kan inte säga nej till detta erbjudande. Done, klart, pokerface! -Annelie, gråter du?? Nä, näe det är nog bara som det ser ut, lite fuktig i ögonen bara. Kan inte säga annat än att detta var ett känslosamt och pressande ögonblick för mig. Jag låg tvåa på VM, jag älskar den hästen, har liksom lagt så mycket tid och energi på henne sedan vi vann mot Shejkerna i Verona förra året. Men jag är professionell nu, måste liksom leverera varje dag annars blir det inga tävlingar. Jag ägde inte den här hästen utan var bara ryttare, vilket gör att jag inte kan fatta besluten. Men jag förstår ju det, som sagt marginalerna är sjukt små, ett felsteg i ett fortsatt lopp och hästen kunde vara värd 0(!). Jag fick alltså avbryta loppet, för att hästen blev såld, utgå på egen begäran.
Ridsporten är en hård och tuff bransch. Det är djur vi tävlar med och allt kan hända. Det är en otroligt dyr sport och verksamheten måste rulla, annars kan vi inte resa runt på tävlingar. Ibland är det så att man inte kan tacka nej till vissa summor om man ska kunna leva det här livet. Money talks som i så många andra sporter.
Det var bra lätt när man var 12 år och vann SM för första gången, på mammas häst. Då var man helt ovetande av den här världen.

En helt galen Penny sprängfylld av energi leds tillbaka till stallet.
Italian girls och jag :)
Det blev fest i teamet och jag blev enormt hyllad som ryttare av väldigt många på tävlingen. Det är som bäst när man tävlar mot riktiga proffs. Det finns så mycket ödmjukhet!
Thank you Penny! <3
Gruset sprutade och groomarna kastade sig för att inte bli överridna. Ja det är lite puls på sista etappen på ett VM! Det var ett riktigt race även för groomarna för att hinna med. Shejkerna körde Toyota pickisar så det tjöt om däcken i kurvorna, TV-teamen hade knappt någon chans att hänga med. Det var faktiskt lite kul att känna på den pulsen, (det blir verkligen djungelns lag) eftersom jag nästan alltid rider.
Systrarna champion!
Nästa dag, nya tag, ny häst och ny tävling.
Quaissa del Ma
Härlig känsla att korsa mållinjen med en riktigt fin häst efter en stor tävling med hårt motstånd!
Lika bra att göra Milano när man ändå håller på.
Snygga skor va... Gjorda av choklad!
Efter denna månad kraschade jag hemma en stund. Eller det gjorde jag inte vad jag minns, det blev en hel del träning. Efter det var det dags för en liten tripp till Paris och närmare bestämt Fontainebleu. Där fanns ju goda minnen från säsongspremiären där jag och Kingen vann. :)
Mysigt boende, Chateau de Fontainebleau.Piraten och Susanne (Mikaelas mamma) kommunicerar.
AE as a crew, det får ni inte se många gånger på stora tävlingar...
Mikaela Linnér, en duktig Young Rider ryttare.
Efter denna resa hade jag SEEEEEEEEEEEMESTER en stund. Otroligt skönt men jag bjuder inte på några bilder från den. :P

Sista tävlingen för mig blev Italienska unghästfinalen för 6-åriga hästar. Jag skulle rida Quaissa del Ma så ni kan ju gissa vad målsättningen var... Jag hade order från chefen att vinna utan att ta för stora risker. Jahapp, det blir ju "lätt", det är väl bara att åka ner till Follonica och försöka leverera då.

Mina flygresor till Italien brukar krångla en hel del. Den här gången var det inställt pga strejk, det händer liksom att jag hamnar lite vart som helst. Men det lustiga är att jag brukar dyka upp lagom till start, men det roliga är att jag också brukar vinna dessa tävlingar... ;)
Just in time så att säga :D
På väg mot förbesiktningen.
Inget fusk med rengöringen grabbar, I am watching you.... ;)

Crewing area.
Pasta på riktigt vis, sånt som man bara kan få i Italien!
Håll i hatten för nu kör vi!
Det går undan kan man säga....
Detta var en sjukt tuff och svår tävling! Det var "bara" 82 km men tempot var så högt och det var så tekniskt svår ridning. Men det gillar ju jag och hur kul är det inte att fightas mot Italienare, de har ju liksom hur mycket power som helst i blodet redan från födsel... :P Vi red första sträckan på 19km/h inklusive(!) en tappsko. Quaissa är en svårriden häst med otroligt mycket motor så det är lätt att de kan hända med en sådan häst. Dock är det sjukt svårt att spika fast en ny sko på en häst som är helt galen, då den måste stå stilla medan alla andra passerar. Hatten av för ett obeskrivligt proffsigt team med egen hovslagare. Vi tappade max fem minuter på detta, vilket normalt tar mycket längre tid. Andra etappen red vi på 22km/h ja de ni... Sista etappen red vi på 25km/h, egentligen 27km/h ända fram till slutet där det var ett svårt skogsparti i ett berg. Jag kan väl säga att det krävs något helt annat att rida i dessa hastigheter, på en så tekniskt svår bana. Jag har aldrig haft så mycket träningsvärk i hela kroppen som efter denna tävling. Men kul var det!

Mission completed!
Med Mrs Pariani som gör det fina sadlarna.
Det var denna säsong! Jag är glad och stolt på många sätt. Vi vann första och sista tävlingen för andra året i rad, det känns bra! Puhhh jag får nästan huvudvärk när jag tänker på alla resor... Äsch nejdå, jag har haft sjukt kul på vägen och haft fantastiska människor med på alla resor. Tusen tack, ni är så J...a bäst bara!



Jag gör såklart tusen andra saker men jag kan inte skriva om allt. Nu blev det fokus på tävlingarna och jag lovar att försöka uppdatera mer regelbundet framöver!!

Jag köpte en ny fantastiskt fin häst ganska nyligen. På Pålsbodaritten fick två medryttare prova att rida en tävling för första gången. Det blev en lugn debut för Nite Flyte och King of Pirates var med som stöd.

Maria med Piraten och Agneta med Nite Flyte gör sig redo för start.
Glada groomar.
Men kallt var det i skogen... :)
I mål nöjda och glada med varsin prisrosett, bra jobbat tjejer! :)
Nu är det egentligen den period som skall vara lugn, med lågintensiv träning men.... Jag har fått en inbjudan till HH SH. Mohammed bin Rashid al Maktoum cup i Dubai i januari!!! Så träningen är mer än i full gång och vi reser redan i mellandagarna. Det ska bli riktigt kul och spännande. Vi kommer att göra allt för att prestera "tipp topp tommen opp"! :) Jag ska försöka uppdatera så mycket som möjlig från "Road to Dubai" på Facebook och Instagram. Jag kanske hinner bjuda på en liten uppdatering här också innan, annars blir det när jag kommer hem igen.

Just ja, glömde ju helt bort Ryttargalan... Jag var nominerad till "Morgondagens stjärna" vid stora Ryttargalan på Berns tillsammans med alla de andra ridsportgrenarna. Eftersom jag haft några stolpe ut tävlingar samtidigt som det fanns hopp- och dressyrryttare med fantastiska säsonger i ryggen, så hade jag inte räknat med någon vinst. Men jag känner mig otroligt ärad att bli nominerad!

På röda mattan med mina duktiga ryttare!
Hmmm vad har dem egentligen hittat på här....
Vacker tjej det här!Alla som känner mig vet att jag älskar att dansa! Fast hellre än bra.... ;)
Kort och gott, vi hade en kul kväll. Och nej "Ingen dröm är för stor"


Nu vill jag önska alla en riktigt god jul och hoppas att ni får en lugn och skön helg!
Kram från AE