Nyheter för AE Endurance Riding

Nyheter för AE Endurance Riding

Nordiskt Baltiskt Mästerskap

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Wed, July 23, 2014 12:18:24


Då var det alltså dags att styra iväg mot Norge. Vi var ett riktigt härligt gäng som åkte iväg och med i släpet hade vi Shajfaklaan ”Shajen”. Han skulle göra debut på mästerskapsnivå och mina förväntningar stämde inte alls överens med hur det blev. Men så länge det svänger åt den positiva sidan så är jag såklart glad. Eftersom NBM är ett öppet mästerskap så får flera ryttare än det vanliga antalet 5 (vid EM/VM) rida individuellt. Det gör att själva laget tas ut på plats kvällen före, efter första veterinärbesiktningen. Jag hade förhoppningar om att få en plats i laget med en tanke att jag kunde säkra upp efter de andra som skulle rida snabbare. Jag hoppades också på att kunna nå en topp 10 placering om han gick bra.

Det ser lite ut som att detta skall bli ett kaos, men...
Ger man bara Linda fria händer i några minuter så är allt organiserat och fixat ganska snabbt!

Jag, Linda, Helen och Emma började resan på torsdag morgon då tävlingen skulle vara en lördag. Jag ville såklart även ha med pappa då det var en stor och viktig tävling, men han var tvungen att stanna hemma för höskörd och lite jobb. Det var bara ca 70 mil till tävlingsplatsen i Froland så det skulle väl rulla på ganska bra var tanken. Det gjorde det också så länge vi åkte i Sverige… När vi kom in i Norge så möttes vi av ett rejält oväder så det gick riktigt sakta till en början. När väl det dåliga vädret var över så blev vi stillastående minst en timme i vägjobb, men jaja sånt som händer på resande fot. Vi kom ändå fram i bra tid och hade kvällen på oss att fixa med allt på plats.

Härligt välkomnande Norge bjöd på. Tur att det var fint väder när vi väl kom fram på plats. :)

På fredag förmiddag fick jag en riktigt bra vila och jag tror att det lade grunden för att min form faktiskt var bättre än vid Riksmästerskapen. Det är så mycket svårare att rida ordentligt när huvudvärken är för tung. När jag kom till tävlingsplatsen hade mitt duktiga team fått några uppgifter som de skulle fixa på morgonen, för efter det skulle jag och Linda ut och kolla lite bana. När jag kommer fram och säger vad vi har kvar att fixa så får jag bara höra, det är redan klart, och det, och det, men alltså vilken skön känsla när jag kan släppa så mycket saker och bara fokusera på ridningen.

Det är svårt att tro att de här galningarna skulle vara speciellt pålitliga men, dom är riktigt grymma faktiskt! :)
Såhär ser det ut på Norges bästa autostrada!
Jag och Linda kollar banan lite. Förstår dock inte vad som hände här riktigt... Vi som trodde att vi var så bra på att läsa karta....

Direkt när vi kom på plats så insåg vi att banan var extremt kuperad, mycket mer än vad jag hade föreställt mig. Men den typen av svårigheter gillar egentligen jag för det blir ganska utslagsgivande. Men det fanns andra delar på banan som jag tycker var väldigt anmärkningsvärda, när det inte blir svår ridning längre utan snarare farlig ridning. Jag tänker inte lägga upp någon bild på det men är säker på att jag inte rider sträcka två någon mer gång. Synd med den sträckan för arrangemanget i övrigt var riktigt bra. Jättebra tävlingsplats och som sagt det kuperade landskapet var det inget fel på.

Shajen spanar in den kuperade terrängen.
Emma och Shajen ute på promenad.

Det var regnigt väder hemma så jag försökte få ner pappa till tävlingen. Men det hade jag redan kunnat räkna ut att han förmodligen skulle göra allt för att inte missa en sådan stor tävling. Vi hörde inget från honom på hela dagen så man kunde ju misstänka vad han pysslade med under fredagen… Normalt när han inte är med så ringer han typ 150 gånger såhär dagen innan.

På fredagskvällen anlände pappa, "vilken överraskning". Riktigt skönt för mig med hans erfarenhet av stora tävlingar. Då det regnade hemma och inte var läge för att köra hö så hittade han en liten lucka och körde ner. Blev dock en snabbvisit då han körde hem direkt efter tävlingen sent på lördag kväll, har man mycket att göra så har man. Men vill man verkligen göra något så fixar man det bara. Det är lite så vi jobbar i den här familjen.

På fredagskvällen var det förbesiktning och alla de Svenska hästarna klarade den och var redo för start på lördag morgon. Lagen togs ut efter bangenomgången och för Sverige blev det Jessica Holmberg på Prince of Shades, Marie Eriksson på Tiili, Sarah Fredriksson på Elizt och sedan jag själv på Shajfaklaan. Jättekul att få en plats i laget och chans till en bra lagplacering. Shajen var så otroligt duktig som klarade resan utan att det bekom honom, han brydde sig inte heller ett dugg om den lite större tävlingsplatsen utan betedde sig som en mycket erfaren häst. Riktigt cool var han!

Svenska laget från vänster: Jessica på Prince of Shades, Sarah på Elizt, Marie på Tiili och jag själv på Shajfaklaan.
Linda myser med Shajen. <3
Slutbesiktning.

Starten gick på lördag morgon och Norge gick som förväntat ut i ett högt tempo. Jag höll mig en bit bakom för att se hur Shajen tog terrängen och ville säkra upp så att han kunde hålla tempot hela loppet. Jag hade i första grind ca 30 min upp till täten vilket är alldeles för mycket för att kunna hämta igen det under en 120km tävling. Men jag red som sagt inte med målet om topplacering denna gång med tanke på att min häst var ny i detta sammanhang. Vi red på bra även på andra sträckan, den som jag inte gillade pga dåligt underlag men det gick bra och Shajen klarade den fint tack och lov. Han gick hela dagen igenom utan anmärkningar och han pulsade in hur bra som helst. Han var verkligen makalöst fin. Vi i laget fick lite direktiv från vår landslagsledare om hur vi skulle rida och vi skulle gå med så bra det gick utan att pressa gränserna.

Helen grejar med Shajen.

Inför sista sträckan ville vi försöka nå lagguldet men Norge har ju varit svåra de senaste åren. Taktiken var att jag och Jessica skulle öka upp tempot då våra hästar var riktigt pigga. Sarah och Marie skulle gå på bra men försöka bromsa upp de två Norskorna som låg längre bak i deras lag. Vi gjorde så gott vi kunde men det räckte inte till guldet utan det blev silver. Men det var vi ändå riktigt glada över. Min individuella insats på sista sträckan kan jag inte vara annat än överlycklig över. Shajen gick på grymt bra i en snitthastighet på 22,2 km/h och vi tog in 15 minuter på 10km, på bland annat Danmarks bästa ryttare som också red en VM kvalad häst!! Det känns inte som att det ska vara möjligt. Efter det servicestoppet fick Jessicas häst ta det lite lugnare och då var vi tvungna att dra allt själva. Det kom en hel klunga efter oss iväg från det stoppet, men i en lång uppförsbacke därefter så kunde vi hålla undan och fick endast en med på släp. Vi låg nu två stycken tillsammans som skulle slåss om bronsmedaljen och när vi kom ut mot målområdet kände jag snabbt att Shajen svarade upp och bara seglade iväg i galoppen. Det blev en rolig spurt som vi tog hem. Vi klarade även slutbesiktningen helt utan anmärkningar så jag är såklart enormt lycklig över min lovande stjärna! Kan inte säga annat än att det är bara så j***a kul att vara tillbaka på hög nivå och att hästarna är så fina.

Ute på banan.

Summeringen av Nordiskt Baltiskt Mästerskap blev alltså individuellt brons och silver tillsammans med Svenska laget! Vår snitthastighet på sträckorna var följande: 15,5 – 14,8 – 18,8 – 22,2 behöver inte säga mer än att jag är nöjd.




Då var det bara att ta baksmällan med huvudvärk och rulla hemåt igen. Stort TACK till mitt fantastiska team som bara är så sjukt bra. Det var en riktigt rolig resa som jag värdesätter högt!

Precis efter slutspurten om guld och silver.
Prisceremoni.
Alla officials anlände fint till prisutdelningen.
Guld: Vidar Ydstebo - Shah Nahim (Ellen Shurs VM häst), Silver: Olaug Espeli Carstensen - Kareeb (Shajens halvbror) Brons: Jag själv och Shajfaklaan

I söndags var det internationell debut för Deres och han vann den tävlingen och fick även veterinärernas pris Best Condition! Jätterolig tävling i Halmstad som jag skriver mer om i nästa inlägg.


Har en del annat som borde uppdateras här men det kommer lite längre fram. Har haft lite mycket inför sista veckan på jobbet men nu kommer en rolig framtid. Som sagt mer om det kommer senare.

Ni vet känslan när man är riktigt sliten, har tung huvudvärk och mår ganska illa. Vi hade stannat för att äta och på väg dit så blir det en del felkörningar och väl framme är det rätt struligt på parkeringen. Men allt löser sig bara man har lite tålamod. När vi har kört i ca en timme till så säger Linda: Annelie, kommer du ihåg de där godisarna som du pratade om på SM? Nej, (jag var helt slut i hjärnan så hur skulle jag minnas det). Linda sträcker fram denna från baksätet och jag blir så glad så att jag nästan börjar gråta. Detta är alltså mina favoritgodisar som jag köpte på macken i Bjursås när jag var liten. Hon köpte dom på det där matstället utan att jag märkte någonting. Snacka om att göra rätt sak vid just rätt tillfälle.
Tack för att du sprang så bra min fina häst.
Hejdå Norge!

Ha en skön vecka alla och njut av solen!