Nyheter för AE Endurance Riding

Nyheter för AE Endurance Riding

Resten av säsongen :)

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Tue, December 15, 2015 03:33:54
Hej alla bloggläsare,



Egentligen kan man knappt kalla det blogg, eftersom det har varit så otroligt dåligt uppdaterat här på sistone. Det har varit så att jag har rest väldigt mycket denna sommar, tävlingarna har avlöst varandra och jag har haft mycket att tänka på, på många plan. Jag gillar att skriva här ibland, men inspirationen har fastnat på andra saker den senaste tiden. Och det är ju så, det krävs lite inspiration för att på något sätt berätta om alla resor, tävlingar och om vardagen.



Men här kommer nu en kort version från resten av tävlingsåret, dock lite skummat på ytan för det har blivit några resor sedan sist. :)


Det blev snabb omladdning efter NBM och avresa mot Italien och Torgnon. Vilken otroligt mäktig plats på jorden det var, såååå vackert! Det är något som jag verkligen uppskattar med detta resande, man får se så många coola platser, ni vet lite mer verklighet än bara playan på charterresan. Även om jag verkligen gillar riktig Svenssonsemester också såklart! ;)

Det går liksom inte att beskriva med en bild, men här är ett försök.
Här skulle jag rida två viktiga förberedande ritter på topphästarna Penelope del Ma och Quaissa del Ma. Det gick inte alls som vi hade tänkt oss och jag fick bryta loppet båda dagarna. Hästarna skulle förberedas inför Unghäst-VM och större internationella starter någon månad längre fram...

Penelope del Ma <3

Quaissa del Ma <3
Efter denna flopp bestämdes att jag väldigt snart skulle ner till Italien igen för att hjälpa till att styra upp träningen. Men först hade jag ju en tävling hemma i Sverige. :)

Tonje från Norge med sin EM-häst och Deres till höger.
Det var dags för Deres att lufta sig lite och han skulle gå en 120km på den kuperade banan i Simlångsdalen. Målet var mest att göra ett bra och lätt lopp med en bra känsla. Det gick faktiskt riktigt bra och vi vann, Deres fick dessutom veterinärens pris Best Condition. Så himla kul!! Deres är en fantastisk häst som har en speciell plats i mitt hjärta! Eller nja det har ju alla de andra med...

Denna bild talar helt klart för sig själv! :)Efter denna tävling var det återigen dags att resa mot Italien. Jag gillar verkligen det lite varmare klimatet! Men denna resa alltså... Det var värmerekord i Italien, jag jobbade från morgon till kväll, jag höll på att fullständigt smälta bort. Såklart blev jag sjuk direkt när jag kom hem... Men det var en givande vecka, det fanns mycket att gå igenom och många hästar med olika målsättningar. Eller ja, alla har ju samma mål och det är att bli toppresterande tävlingshästar, vägen dit är dock inte lika för alla. Det är verkligen kul att jobba med så härliga människor, jag är lyckligt lottad som har ett så bra team i Italien. Det är ett bra samarbete som jag är riktigt glad över. Jag och chefen är inte alltid rörande överens, men man kan ju tycka lite olika om saker och ting. Det är utvecklande i sig!

Mellan alla resor någon gång så är det möjligt att jag klämde in någon semesterdag.. :P
Nästa tävling var en mindre kvaltävling för King of Pirates. Det var Billingeritten och det var en väldigt avgörande tävling för att nästa gång få starta internationellt. Piraten skötte sig bra och han genomförde tävlingen, så där satte vi kvalet.

Här har vi en duktig praktikant som var hos mig i somras.
Övernattning hos gulliga Sofia & Martin, tack!!
Uppvärmning
King of Pirates, ja du var duktig här alltså din lilla buse! <3
Ungefär efter detta släpper bomben helt och det blir helt klart dags att öka tempot lite. Det är en del förberedelser för att vara en månad på resande fot, med olika hästar, olika länder, ett gäng hästar som fortfarande måste tränas hemma. Nja lite logistik kan man väl säga... :)

Först ut var Rimboritten, tävlingen som skulle bli så grymt bra men slutade med flopp. Inte helt och hållet, det var en solig och skön dag, ett härligt gäng som groomade och fina hästar, men resultaten uteblev tyvärr. Jag hade supergulliga Aurora från Milano på besök och hon skulle få tävla Piraten på denna ritt. De hade i alla fall kul på vägen. :)

Aurora Salvati - gladare tjej får man nog leta efter, länge!
Testa hästar hemma.
Ida hade tagit med sig en släkting, vilken grymt bra groom. Han var med för första gången och hade stenkoll på allt. Imponerande!
Jag och Barren vid starten.
Aurora och Piraten.
Direkt efter denna tävling hade jag det aningen körigt.. Jag skulle köra Aurora till Sollentuna där hon skulle få sova innan flyget hem. Sedan var det bara att riva av några mil hem på kvällen. Det är svårt att beskriva hur mycket packning man måste ha för att åka på en distanstävling. Med två hästar i släpet så blir det ju dubbelt upp också... Väl hemma var det bara att packa upp allt, för att över natten packa allt för avresa mot EM och en till tävling i Slovakien. Avresa var på morgonen dagen efter och ja även dit skulle jag ha med två hästar...

Promenad och hälsointygsskrivning i Hässleholm för att sedan avsluta med lyxsviten för Shajen. Vi har världens bästa övernattningsställe i Skåne!
Här har vi stannat vid en stor hoppanläggning i Berlin, trevligt ställe.
Det här är Prag, taget med en svettig hand rakt från bilrutan. Jag har nu sett Prag och behöver ingen weekend hit, utan kan lägga den tiden på någon annan trevlig stad. Ja, vi har kört fel. Ja, det är spårvagnar överallt. Ja, det är väldigt trångt och hästarna står i släpet bakom bilen. Ja, jag råkade köra mot rött ljus vid tillfällen. Ja, vi har sett nästan hela staden, för inne i Prag finns inga vägskyltar och GPSn tog inte Tjeckien. Skratta ni det är lugnt, för det gjorde jag med när vi var där. Det fanns liksom inte utrymme för att hetsa upp sig och bli arg...
Lite check sådär dagarna innan, dock lite svårt att hålla nerverna i styr...
Här var det ordning och reda, bara att signa och se glad ut. Foto: Katarina Mungsgård
Träning med delar av laget på galoppbanan. Foto: Katarina Mungsgård
En hälsning från duktiga Anna som höll ordning på torpet hemma. :)
Entré till den obeskrivliga toppklass anläggningen i Samorin.
Svenska laget. Foto: Katarina Mungsgård
Grabbarna skrittar hästar. Jerker är verkligen tipp topp groom, en riktig klippa. Marcello ja, my father in endurance world. (Dessutom en av världens bästa distansritts-veterinärer, de ni)
EM med Shajen och träning med Kingen.
EM var ju ett riktigt äventyr. Det är ganska svårt för mig att beskriva hur mycket förberedelse och träning som jag in i minsta detalj har genomfört inför detta. Det blev ett äventyr som jag verkligen kommer att komma ihåg med glädje, mycket för att jag har ett så trevligt gäng med mig på resan och såklart fantastiskt fina hästar. EM för mig varade i tre av fem etapper, vi hann rida 110km i ett riktigt bra tempo. Vi följde planen och att kändes jättebra, verkligen. Tyvärr fick Shajen en liten muskelsträckning på tredje sträckan och var tvungen att bryta tävlingen i veterinärkontrollen innan fjärde sträckan. RIDÅ! Ja vad säger man, hela teamet inklusive hästen är superfokuserade, fulla av adrenalin och helt inne i tävlingen. Men så blir det bara stopp. Marginalerna är så otroligt små i denna sport och skillnaden mellan succé och förtvivlan är hårfin. Jag är ändå jättenöjd med en superbra prestation av Shajen, formen finns verkligen där ändå. Bara att bryta ihop och komma igen och det snabbt. För jag hade ju en till häst med mig till nästa stora tävling.
Kingen gjorde verkligen ett jättefint lopp helgen efter. Men tvådagars race är inte Kingens melodi och tyvärr räckte det inte hela vägen.
Jahapp, det var det det.... Bara några mil hem igen från Slovakien då. Tur att man har några timmar på sig att analysera tävlingarna och göra klart det mentalt tills man kommer hem. För väl hemma var det bara att kasta in väskan och packa en ny. Moooooooot Italien, Verona och Unghäst-VM!! :D

Alltså fattar ni, jag sitter på en av de favorittippade hästarna på Unghäst-VM. Sjukt coolt, jag fattar knappt själv, eller jag har rättare sagt inte tänkt på det så mycket.
En och annan Italiensk brakmiddag blev det i tältet, rätt imponerande matlagning över elden. :)
Förbesiktning av Penelope del Ma.
Jo det stämmer, vi ligger tvåa.
Ut på andra etappen.
Nja här slutade även denna saga, fast på ett mycket annorlunda sätt. Jag visste när jag åkte ner att detta kunde hända, ja kanske redan före start. Sitter man på bästa hästen så tillkommer en del annat kring själva tävlingen. Efter andra etappen började köpare flockas kring teamet vid viloområdet. Budgivningen var igång, helt sjuk var den. Marcello hade ytterligare köpare på båda telefonerna samtidigt. Jag låtsades som ingenting och fokuserade på tävlingen. Marcello tittade på mig efter en stund och sa: Vi måste nog avbryta nu, jag kan inte säga nej till detta erbjudande. Done, klart, pokerface! -Annelie, gråter du?? Nä, näe det är nog bara som det ser ut, lite fuktig i ögonen bara. Kan inte säga annat än att detta var ett känslosamt och pressande ögonblick för mig. Jag låg tvåa på VM, jag älskar den hästen, har liksom lagt så mycket tid och energi på henne sedan vi vann mot Shejkerna i Verona förra året. Men jag är professionell nu, måste liksom leverera varje dag annars blir det inga tävlingar. Jag ägde inte den här hästen utan var bara ryttare, vilket gör att jag inte kan fatta besluten. Men jag förstår ju det, som sagt marginalerna är sjukt små, ett felsteg i ett fortsatt lopp och hästen kunde vara värd 0(!). Jag fick alltså avbryta loppet, för att hästen blev såld, utgå på egen begäran.
Ridsporten är en hård och tuff bransch. Det är djur vi tävlar med och allt kan hända. Det är en otroligt dyr sport och verksamheten måste rulla, annars kan vi inte resa runt på tävlingar. Ibland är det så att man inte kan tacka nej till vissa summor om man ska kunna leva det här livet. Money talks som i så många andra sporter.
Det var bra lätt när man var 12 år och vann SM för första gången, på mammas häst. Då var man helt ovetande av den här världen.

En helt galen Penny sprängfylld av energi leds tillbaka till stallet.
Italian girls och jag :)
Det blev fest i teamet och jag blev enormt hyllad som ryttare av väldigt många på tävlingen. Det är som bäst när man tävlar mot riktiga proffs. Det finns så mycket ödmjukhet!
Thank you Penny! <3
Gruset sprutade och groomarna kastade sig för att inte bli överridna. Ja det är lite puls på sista etappen på ett VM! Det var ett riktigt race även för groomarna för att hinna med. Shejkerna körde Toyota pickisar så det tjöt om däcken i kurvorna, TV-teamen hade knappt någon chans att hänga med. Det var faktiskt lite kul att känna på den pulsen, (det blir verkligen djungelns lag) eftersom jag nästan alltid rider.
Systrarna champion!
Nästa dag, nya tag, ny häst och ny tävling.
Quaissa del Ma
Härlig känsla att korsa mållinjen med en riktigt fin häst efter en stor tävling med hårt motstånd!
Lika bra att göra Milano när man ändå håller på.
Snygga skor va... Gjorda av choklad!
Efter denna månad kraschade jag hemma en stund. Eller det gjorde jag inte vad jag minns, det blev en hel del träning. Efter det var det dags för en liten tripp till Paris och närmare bestämt Fontainebleu. Där fanns ju goda minnen från säsongspremiären där jag och Kingen vann. :)
Mysigt boende, Chateau de Fontainebleau.Piraten och Susanne (Mikaelas mamma) kommunicerar.
AE as a crew, det får ni inte se många gånger på stora tävlingar...
Mikaela Linnér, en duktig Young Rider ryttare.
Efter denna resa hade jag SEEEEEEEEEEEMESTER en stund. Otroligt skönt men jag bjuder inte på några bilder från den. :P

Sista tävlingen för mig blev Italienska unghästfinalen för 6-åriga hästar. Jag skulle rida Quaissa del Ma så ni kan ju gissa vad målsättningen var... Jag hade order från chefen att vinna utan att ta för stora risker. Jahapp, det blir ju "lätt", det är väl bara att åka ner till Follonica och försöka leverera då.

Mina flygresor till Italien brukar krångla en hel del. Den här gången var det inställt pga strejk, det händer liksom att jag hamnar lite vart som helst. Men det lustiga är att jag brukar dyka upp lagom till start, men det roliga är att jag också brukar vinna dessa tävlingar... ;)
Just in time så att säga :D
På väg mot förbesiktningen.
Inget fusk med rengöringen grabbar, I am watching you.... ;)

Crewing area.
Pasta på riktigt vis, sånt som man bara kan få i Italien!
Håll i hatten för nu kör vi!
Det går undan kan man säga....
Detta var en sjukt tuff och svår tävling! Det var "bara" 82 km men tempot var så högt och det var så tekniskt svår ridning. Men det gillar ju jag och hur kul är det inte att fightas mot Italienare, de har ju liksom hur mycket power som helst i blodet redan från födsel... :P Vi red första sträckan på 19km/h inklusive(!) en tappsko. Quaissa är en svårriden häst med otroligt mycket motor så det är lätt att de kan hända med en sådan häst. Dock är det sjukt svårt att spika fast en ny sko på en häst som är helt galen, då den måste stå stilla medan alla andra passerar. Hatten av för ett obeskrivligt proffsigt team med egen hovslagare. Vi tappade max fem minuter på detta, vilket normalt tar mycket längre tid. Andra etappen red vi på 22km/h ja de ni... Sista etappen red vi på 25km/h, egentligen 27km/h ända fram till slutet där det var ett svårt skogsparti i ett berg. Jag kan väl säga att det krävs något helt annat att rida i dessa hastigheter, på en så tekniskt svår bana. Jag har aldrig haft så mycket träningsvärk i hela kroppen som efter denna tävling. Men kul var det!

Mission completed!
Med Mrs Pariani som gör det fina sadlarna.
Det var denna säsong! Jag är glad och stolt på många sätt. Vi vann första och sista tävlingen för andra året i rad, det känns bra! Puhhh jag får nästan huvudvärk när jag tänker på alla resor... Äsch nejdå, jag har haft sjukt kul på vägen och haft fantastiska människor med på alla resor. Tusen tack, ni är så J...a bäst bara!



Jag gör såklart tusen andra saker men jag kan inte skriva om allt. Nu blev det fokus på tävlingarna och jag lovar att försöka uppdatera mer regelbundet framöver!!

Jag köpte en ny fantastiskt fin häst ganska nyligen. På Pålsbodaritten fick två medryttare prova att rida en tävling för första gången. Det blev en lugn debut för Nite Flyte och King of Pirates var med som stöd.

Maria med Piraten och Agneta med Nite Flyte gör sig redo för start.
Glada groomar.
Men kallt var det i skogen... :)
I mål nöjda och glada med varsin prisrosett, bra jobbat tjejer! :)
Nu är det egentligen den period som skall vara lugn, med lågintensiv träning men.... Jag har fått en inbjudan till HH SH. Mohammed bin Rashid al Maktoum cup i Dubai i januari!!! Så träningen är mer än i full gång och vi reser redan i mellandagarna. Det ska bli riktigt kul och spännande. Vi kommer att göra allt för att prestera "tipp topp tommen opp"! :) Jag ska försöka uppdatera så mycket som möjlig från "Road to Dubai" på Facebook och Instagram. Jag kanske hinner bjuda på en liten uppdatering här också innan, annars blir det när jag kommer hem igen.

Just ja, glömde ju helt bort Ryttargalan... Jag var nominerad till "Morgondagens stjärna" vid stora Ryttargalan på Berns tillsammans med alla de andra ridsportgrenarna. Eftersom jag haft några stolpe ut tävlingar samtidigt som det fanns hopp- och dressyrryttare med fantastiska säsonger i ryggen, så hade jag inte räknat med någon vinst. Men jag känner mig otroligt ärad att bli nominerad!

På röda mattan med mina duktiga ryttare!
Hmmm vad har dem egentligen hittat på här....
Vacker tjej det här!Alla som känner mig vet att jag älskar att dansa! Fast hellre än bra.... ;)
Kort och gott, vi hade en kul kväll. Och nej "Ingen dröm är för stor"


Nu vill jag önska alla en riktigt god jul och hoppas att ni får en lugn och skön helg!
Kram från AE




Nordiskt Baltiskt Mästerskap

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Wed, July 08, 2015 15:22:01


Ja det är väl lika bra att jag skriver om detta nu då, så att jag kan lämna det bakom mig helt och hållet…

Jag hade ju tre hästar att förbereda inför NBM vilket såklart var jättekul. Jag hade en träningshäst här sista månaden inför tävlingen, som sedan reds av sin ägare med gott resultat på NBM. Sedan hade jag även min tävlingshäst King Peak och en till häst, Barett som Caroline Pont skulle få rida. Jättekul att låta henne rida Barren då det var hennes första stora mästerskap och dessutom på hennes hemmaplan. Hon är en mycket duktig ryttare och jag vet att hon följer den plan hon får till 100% vilket känns tryggt.

Uppvärmning och ett sista snack inför loppet.

Jag, Petra och Ida körde ner till Värmland på torsdagen för att gott och väl hinna med alla förberedelser och lite lätt träning.

Alltså en powernap är viktigt! :)

Vi red ett pass tillsammans på eftermiddagen innan vi åkte över till tävlingsplatsen. Det gäller ju att få tag på så bra serviceplatser som möjligt och ryktet sa att Norge redan var på plats…

På fredagen anslöt resten av teamet innan det blev dags för förbesiktning, laguttagning och de sista förberedelserna.

Som sagt efter förbesiktningen var det dags för laguttagning. Alla var ju med och tävlade individuellt men fyra ekipage blir även uttagna till att rida i ett lag för Sverige. Jag blev jätteglad då både jag med King Peak och Barett med Carro fick representera Svenska laget. Att ha med två hästar i laget känns stort! Efter det blev det blev det middag och en sista genomgång med de två teamen som vi hade till start.

Planering och genomgång av teamen.

Dags att sitta upp och göra sista värmningen inför start.
Start :)

Tidig morgon med uppvärmning innan start 06, dags för 120km! Mitt lopp rullade på fint och enkelt de tre första sträckorna. Carro och Barren fick tyvärr stopp efter sträcka två pga en muskelsträckning.

READY SET.....
GOOOO

Ut på sista etappen hade jag ca två minuter upp till ledande Olaug från Norge och nio minuter ner till Sara som låg på tredje plats. Ganska snabbt var jag ikapp Olaug och vi red tillsammans fram till första servicestoppet. Då Kingen är snabb att dricka testar jag att göra ett ryck för att fortsätta i ensam ledning. Det höll inte ens i 1 km då jag rider fel vid en bandelning. Olaug rider efter mig in på fel sträcka och eftersom jag ser att rycket fungerade så var det mitt fokus. Olaug vänder dock i tid när hon inser att det är fel. Jag rider alltså totalt 8 km fel och det är väldigt mycket på en 20km sträcka i ett högt tempo. Kingen gör sista sträckan på 28km/h men fram till sista servicestoppet går han ca 25km på över 30km/h. Jag stannade där och lät honom dricka ordentligt, det fanns ingen anledning att jaga om ett eventuellt silver då guldet ändå var utom räckhåll. Jag har nog aldrig varit så besviken på mig själv någonsin tidigare! Visst, folk säger att många idrottare har gjort liknande fel på viktiga tävlingar, men det hjälper faktiskt inte mig i min besvikelse. Jag har laddat, tränat och förberett allt inför detta mästerskap på hemmaplan. Då vill man självklart ha resultatet med sig hem och inte faila på detta vis. Men det är bara att gratulera Olaug till guldet, bra jobbat! Jag är ju egentligen inte besviken över placeringen, även om jag såklart hade velat vinna. Jag är bara besviken på mitt eget misstag!

Lugnet före stormen...

Så, nu är det historia för längesen. Det jag tar med mig är Kingens prestation, han har mycket träning i kroppen och det bevisade han verkligen. Han hade dessutom en dålig dag, så det han visade var långt ifrån hans högsta nivå. Jag har givetvis analyserat varför han hade en dålig dag där och då så jag vet hur jag ska förbereda honom inför nästa start. Resultatet slutade alltså med GULD till Svenska laget där både jag och Carro ingick. Individuellt blev det då ett BRONS för mig och Kingen, inte fy skam egentligen.

GULDlaget fr v: Camilla Kvarnström - Sokrates, Sara Henriksson - Elopolda, Annelie Eriksson - King Peak, Caroline Pont - Barett
Teamet <3

I helgen som var avslutade jag min halvklassiker genom att simma Vansbrosimmet. Det var tungt då jag ju är lite rädd för vatten och inte har simmat sedan Barcelona 2012, då jag tog något enstaka simtag. Men ja, det är väl bara att göra det liksom, så det löste sig. Jag hade en jättebra våtdräkt från min nya samarbetespartner 2xU vilket var skönt. Tack till Linda och Anna för roliga utmaningar!!

Simmat och klart! :)

Träning

Därefter var det dags att styra mot Värmland igen för ett träningsläger med landslaget. Eftersom jag har två hästar kvalade till EM i höst så var jag där med både King Peak och Shajfaklaan. Jag hade min duktiga medryttare Emma med mig som då fick rida en av hästarna. Nu har vi fått lite information om förutsättningarna inför årets EM, så då är det bara att vänta på beskedet om vilka som blir uttagna och får rida i Slovakien. Hoppas, hoppas! J

Här är lite media från senaste tiden:

http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Distansritt/2015/6/Fem-nationer-i-kamp-om-guldet/

http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Distansritt/2015/6/Svenska-lagguld-i-distansritt/

http://www.dt.se/sport/ridsport/annelie-eriksson-tog-tva-medaljer-i-nm

http://www.dt.se/sport/ridsport/nu-ar-annelie-riktigt-het-inom-distansen

Imorgon bitti åker jag till Milano för lite tävlingar i helgen. Berättar om det när jag kommer hem.

Länk till en film från förra tävlingen i Castiglione de Lago:

https://www.youtube.com/watch?v=TgEXnhnl0tY

Ha en skön vecka!





SM Glimåkra

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Sat, May 23, 2015 16:22:40

SM GULD SM GULD SM GULD


Shajen hälsar från sina nya vänner :)


Nejdå, skojade bara. Eller det är klart, lite glada är vi… Nej vi är faktiskt jätteglada, bara det att jag inte tänker så mycket på det. Fast nu när jag ska skriva om det så tänker jag såklart rätt mycket på det hela och det är såklart jättekul att träffa folk från bygden som vill prata om det! Varför jag inte tänker på de olika tävlingarna så mycket, är för att jag alltid har större mål längre fram. Jag analyserar alltid varje tävling, vad var vi grymt bra på och vad ska vi göra bättre nästa gång, efter det går jag vidare. Man kanske tänker att efter resultaten som har varit och med den segermarginalen som blev, så ska det väl inte vara så svårt att vinna. Men rider man 160km i den hastigheten så spelar det ingen roll om man vinner med 2 minuter eller 52 minuter, det är ändå jättesvårt att göra ett perfekt lopp. Ju längre man rider och desto högre hastighet man har, desto mindre blir marginalerna och allt blir bara svårare och svårare. Det kanske faktiskt är just det som driver mig till att söka utvecklingsdelar hela tiden.

Var det kanske just här vi la upp loppet, nja...


Uppvärmning


Vi tar det väl från början… På onsdag morgon styrde jag och Ida mot Skåne med Shajen. Eftersom jag var rätt sliten då jag kört lite hårt så var det mycket bra att vara på plats så pass tidigt. Det fanns gott om tid för återhämtning för både mig och Shajen. Vi hade dessutom lite andra ärenden att uträtta när vi ändå var på plats, så gott om tid är jag ju inte direkt van vid men jag uppskattar det verkligen.

Fotografering till Kristianstadsbladet

Även här :)

Detta är Shajen med hans egna stil...

Förbesiktigad och klar

75,2 kg perfekt


Lite ridning och väldigt många långa promenader med Shajen stod på schemat. Vi passade på att kolla tävlingsområdet lite och förbereda det vi kunde. På torsdag kväll anlände resten av teamet vilket såklart var jättekul. Då hade vi hela fredagen på oss att ställa iordning allting, vilket gjorde att även fredagen blev väldigt lugn och skön. Förbesiktning och bangenomgång, sedan är det bara att ladda för start kl 05.00 lördag morgon.

Planering för groombilarna


Langning



Halva teamet var på plats lite tidigare då Ida skulle börja värma Shajen lite smått 03.30. Jag sov så länge jag kunde innan själva ridvärmningen skulle göras. Starten var ganska lugn och vi gick ut först. Efter några kilometer så lämnade vi över och låg lite längre bak. Tempot passade inte oss perfekt så vi ville gärna hålla oss så nära vår plan som möjligt. Väl i grindarna pulsade Shajen in snabbast så på papperet var vi först från start till mål. Det tre första etapperna avvaktade vi lite, på fjärde var det dags att börja dra lite för att bibehålla tempot. Shajen har ju fantastiskt fina papper hela dagen så hans form går det verkligen inte att klaga på.

Tror att detta är Shajens sätt att säga, ni är alldeles för långsamma vi går nu så det blir klart någon gång...



Planen inför femte etappen var ganska självskriven för att få det utgångsläge jag ville ha på sista sträckan. Jag måste verkligen säga att jag är så otroligt lycklig över mitt fantastiska team. Alla vet liksom vad de har för uppgift och det är aldrig något strul på tävlingsdagarna. Vi behöver knappt prata med varandra för alla vet ändå hur allt ska vara. Jag och pappa har ju gjort så många tävlingar ihop så vi visste såklart hur vi skulle göra nu. Sedan tänkte jag lite på vad Marcello alltid brukar säga när det är läge, ”Now we are playing” och det var väl dags för det.


Sista etappen

När man har 1 mil kvar till SM Guldet är det ganska kul :)



Ut på femte etappen så höjde vi tempot till 19,4 km/h och när Shajen pulsar in på 54 efter 1 min och 27 sek så finns det egentligen inget mer att säga. Det är bara att låta honom sträcka ut och genomföra sista sträckan på 19,6 km/h. Efter bara 5 minuter var han slutbesiktigad och SM Guldet var då säkrat. J På prisutdelningen fick han även veterinärernas pris Best Condition, det är alltid väldigt kul att få den utmärkelsen!




En fantastisk häst


Kramkalas

Ida promenerar med en nöjd häst


Shajfaklaan är den där hästen som jag köpte på chans. En ganska sur häst som inte gillade att springa. Jag red honom en 80km åt hans tidigare ägare och jag har verkligen aldrig drivit och försökt att motivera en häst så mycket som honom på den ritten, fast han hade sällskap. Varför köpte jag till slut denna häst…. Jag gillar speciella individer och såg hans hjärt- och lungkapacitet. Jag är evigt tacksam att jag fick köpa honom till slut. Idag är han den hästen som alltid gör jobbet och blir sur när han inte får träna ordentligt. Att träna en häst handlar om så mycket mer än bara den fysiska aspekten. Det är han garanterat mitt bevis på!

Jättesöta tjejer som ville ha autograf på mobilskalen :)


Skriver autograf i tältet :)


Där satt den :)

Mitt grymma team!! <3 Ida, Jerker, Pappa, Anna och Marie, ni är bäst!!!
Reportage i Kristianstadsbladet innan tävlingen
Reportage i Kristianstadsbladet efter tävlingen

Vad händer nu då… Jo det är fullt upp med en massa träning! Shajen är fantastiskt fin och gick tillbaka i träning redan i måndags, det är full uppladdning inför NBM (Nordiskt Baltiskt Mästerskap). Jag kommer att ha två hästar till start, vilket är jättekul. Jag kommer även att göra sista träningen och formtoppningen på en häst till inför NBM, den kommer i helgen. En av mina träningshästar är såld och reser på tisdag så han blev besiktigad igår. Alltid när jag tar ut veterinär Björn så bokar jag något men det blir alltid dubbla tiden med jobb. Jag har alltid någon häst som jag vill ha hans bedömning på. Idag fick jag höra: Ge dig nu han har aldrig varit i en finare form. Men ni vet man vill ju gärna dubbelkolla till 100% och förebygga så att man kan justera och slippa stanna upp i träningen.


Nej nu hinner jag inte skriva mer. Jag ska ut och cykla en sväng med en grymt stark tjej, så jag hoppas att jag överlever. Det är andra gången jag cyklar racer nu och jag funderar ofta på om jag över huvud taget tänkte, när jag gav mig in i halvklassikern. Förmodligen inte!!!

Nu var det så att när jag skulle fixa detta i morse så krånglade datorn. Det finns få saker som retar mig så mycket som teknik. Att lägga en massa tid på en dator och sedan inte ens få klart det man vill. Usch! Nu har jag däremot hunnit med både cyklingen och ridning. Att cykla 55km idag var typ lika jobbigt som 90km för några veckor sedan. Jag är väl inte så rädd för att det ska bli några problem med att klara distansen. Jag är mest irriterad över att jag är alldeles för långsam. De där blompinnarna till ben jag har, saknar helt enkelt för mycket muskler. Man får visst inget gratis inom humanidrotten heller...

Det här med selfies och sånt... Jag har aldrig övat på de ja.. Kanske borde börja med sånt så jag vet hur jag ska se ut.Ser man ut såhär kan ju folk tro att man går runt och är sur... ;)


Vad som är på G här kanske jag berättar om någon gång, vi får se...



Ha en fortsatt skön helg!!!









Karlshamnsritten och Castiglione de Lago

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Fri, May 22, 2015 16:38:37

Hej!

Nu var det ett tag sedan igen men jag har haft tre mycket intensiva veckor, som jag ska försöka dela med mig lite av här om jag kommer ihåg allt… ;)



På sista april var jag tillsammans med ett gäng andra på Arlanda där vi blev lite uppdaterade om läget i vår sport. När ändå flera landslagsryttare var på plats så stannade vi i Uppsala för att fira Valborg. Jättekul att göra något annat tillsammans än att konkurrera ute på tävlingsbanorna.

Jag, Frida Ekström och Maria Hagman Eriksson

Jag var säkert hemma i 30 min, så jag hann gott och väl packa en ny väska :)

Morgonen efter var det en snabb färd hem till Bjursås igen för att hämta Nadim och gänget för att sedan resa till Karlshamn. Tack och lov skulle vi bara till Växjö och övernatta där. När vi kommer fram så är grillen igång, fantastiskt!

Oj, det gick lite fort... Vi testar en till bild.

Världens sötaste Bella
Emma och Nadim startar sin första tävlingsklass!

Efter natten i Växjö så beger vi oss på morgonen till Karlshamn och Emma ska nu äntligen få genomföra sin första tävlingsklass tillsammans med Nadim. Resan hade gått hur bra som helst och Nadim betedde sig som om han inte gjort annat fast det var första långa resan. Det är så skönt med hästar som bara funkar! Tävlingen gick enligt plan, de genomförde ett fint lopp tillsammans och var pigga och glada i mål. Det som var helt över förväntan var Nadims väldigt låga puls, han hade endast 46 utan någon kylning. Jättekul med så bra återhämtning!

Två duktiga tjejer rider över mållinjen, båda med ett godkänt resultat!

Emma och Sigge myser under duntäcket i baksätet hela vägen hem:)


Söndag och tillbaka i Bjursås, dags för lite dressyrträning. Jag har två nya medryttare i stallet, Ida började för någon månad sedan och har verkligen visat framfötterna. Sedan började också hennes syster Anna som är väldigt duktig på dressyr. Perfekt med lite förstärkning till mina och Helenes söndagspass!

Jalla, livet är lite för kort för att sova bort...

Jag fick ett par dagars träning hemma innan det var dags för avresa till Italien. Onsdagen som var min resdag var en väääääldigt lång dag…. Jag vet tvungen att fixa lite träning innan jag körde iväg mot Sthlm så jag var uppe 03.30 för att lasta och åka mot Leksand. Tyvärr var det regn och svinkallt men vad gör man, det är bara att välja att tänka på något annat. Kanske, hmm… Att jag kommer att spendera resten av veckan i 25 grader och sol. Runt lunch lämnade jag Sigge i Vika och sedan blev det full fart mot Stockholm. Ett litet stop hos faster och sen blev det perfekt tid till boarding! Flygresan är det väl ingen idé att skriva om längre… Sedan Verona förra året så har det varit strul med varje resa, spelar ingen roll om det är jag eller någon annan som bokar. Det måste vila en förbannelse över mitt resande, flyg aldrig tillsammans med mig, det kan omöjligt göras prickfritt! Just efter att jag landat i Rom så stängdes hela terminal 3 och motorvägen dit pga någon brand på en restaurang där inne.

Start och mål
Hmm Italiensk packning....
Inga konstigheter alls, fodertillskott och mineraler. Ett finger till frukost och två till kvällen, helt perfekt...
Boendet var supermysigt, som ett minihotell ute på landet med en egen restaurang. Fantastiskt god mat och dryck såklart. Stommen till mitt rum var original från 1600 talet.

Dagen efter reste jag till Perugia och Castilgione de Lago tillsammans med Erica och Marco. Väl framme kom vi till en riktigt stor och välorganiserad tävlingsplats, verkligen otroligt vackert. Dock gillade jag inte banan, den var väldigt tuff både backig och ett mycket hårt och halt underlag.

Marco har siktet inne på förstaplatsen!

Freedom Endurance Team, hästar med ryttare.
Lunch the enduranceway


På fredagen anlände resten av teamet och alla hästarna. Jag skulle rida två hästar, 90km på lördagen med Quaissa del Ma och 120km på söndagen med Gardu Pintu. Gardu är en erfaren häst som har genomfört de fyra senaste stora mästerskapen och gick även President Cup i Abu Dhabi 2012.

Quaissa del Ma

Jag och Alessandro står redo inför start!

Det var verkligen roligt att rida Quaissa, hon är ju syster till superhästen som jag red i Verona förra året. Dock var hon väldigt svårriden och att ta kylflaskor på första sträckan var nästan omöjligt. Jag kunde liksom inte släppa greppet som jag hade i tygeln. Hon var smidig som en katt så det gällde att hänga med i alla olika kast, men min bestämda åsikt är att det är de svåra hästarna som till slut blir champions.

Smidig och snabb häst

Ut på andra sträckan hade vi 15 min upp till täten! Det varma vädret och den kuperade banan gjorde att täten var tvungen att dra ner lite på hastigheten. Vi låg 5 min efter in i grind och efter inpulsningen hade vi plötsligt 2 min ner till tvåan, som var från vårt team. Jag hade Alessandro med mig hela loppet då han inte har lika mycket erfarenhet av att lägga upp de snabba loppen. Marcello var väl ganska nöjd med att ha oss båda i spets inför sista sträckan… ;) Tyvärr fick vi bryta i re ex innan sista sträckan pga lite muskeltrötthet. Tyvärr är det sådant som händer ibland, dock lite tråkigt då det var väldigt längesedan jag fick bryta ett lopp. Bara att ladda om och förbereda nästa häst till dagen efter.


Gardu Pintu blir snygg inför tävlingen

Målet denna dag var ungefär topp 5 men eftersom det hade varit en tuff helg så ville vi ta det säkert och bra. Gardu Pintu gick bra hela dagen och vi låg nog kring topp 5 – 10 första delen av loppet.


Ut på sista så var det lite utspritt, jag gick ut som trea och hade någon minut upp till Fausto som jag ridit med hela dagen. Efter kanske 5 km var jag ikapp och fick dra det hela.

Även om jag tyckte att banan var tuff så var den väldigt vacker på många ställen.

Han hade en fin häst men som inte hade psyket med sig riktigt, eller om det var han som gjorde det jag vet inte. Jag gillar inte när man skyller på hästen, det är alltid den som sitter på som styr både psyke och hur man bibehåller den fysiska formen. Det handlar bara om att lista ut exakt hur man ska göra med varje unika individ. Hur som helst var det ”avtalat” att det inte skulle bli någon slutspurt utan vi skulle rida i mål tillsammans, om inte så skulle jag rida ifrån honom redan när det var 1 mil kvar. Jag drog runt honom den sista biten då min häst verkligen var fin och när vi kom till upploppet drar Fausto i full fart, korsar mållinjen (som tvåa) med armarna i luften likt ett VM guld. Jag gör allt jag kan för att bromsa min häst då jag såklart följer ridorder.
It the boss is happy, I´m happy! :)

Chiara släpper lös sitt italienska temperament och det blir väldigt stimmigt, jag kan garantera att alla på hela tävlingsplatsen vet nu hur det hela gick till. För mig spelar det verkligen ingen roll om jag kom tvåa eller trea på den tävlingen, huvudsaken är att man vet själv vad man har för kapacitet i hästen och att det blev ett bra lopp. Det som jag däremot inte uppskattade var att han ljög för mitt team om att vi hade en egen uppgörelse inför spurten och att jag var helt okej med att han red iväg på det viset. Marcello är typ min andra ”pappa”, jag tror inte Fausto har så mycket för att hitta på puckade stories! Italian old ”gentleman” vs Swedish ”young” girl 1-0. Passa på att njuta det bjuder jag på!


Resan avslutades även i Rom och där firade vi med min favorit ”Pizza con funghi”. Måndag morgon flög jag hem (såklart inklusive strul med flygen, aldrig mer KLM). Sedan hade jag tisdagen på mig att packa om, visa häst för försäljning, hovslageren och all annan logistik som skall fixas. Onsdag morgon styrde jag och Ida mot Skåne och årets SM. Allt om detta kommer i nästa inlägg, förmodligen imorgon. Håll tillgodo ;)





Hollywood & Lovisedalsritten

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Wed, April 29, 2015 15:42:32


Jag måste ju förstås berätta lite om resan till Los Angeles!! Som jag skrev i förra inlägget så blev det en oplanerad resa till LA över påsken och det var inte mig emot alls… Som vanligt fick jag problem på flygresan dit med försenade avgångar. Det börjar ju mer bli en regel än ett undantag när jag ska ut och resa, men aja allt löser sig till slut. Jag fastnade en natt i London vilket gjorde att jag missade första dagen i LA.

Taxiiiiii please I´m late....
Walk of fame


Jag kom fram till hotellet 1,5 timme(!!) innan vi skulle vara klara för avfärd mot Dolby Theatre och Hollywood. Det var såklart lite tungt, ni vet duscha, sminka sig, locka håret, på med klänning, åhh shit vilka smycken blir bäst av de alternativen som jag tagit med. Nja ni förstår läget.. ;) Men det gick bra, just in time!

På väg in tillsammans med duktiga ryttarinnor :)

Denna kväll skulle vi alltså på prisutdelningen under HH Sheikha Fatima Bint Mubarak Darley Awards.
Klassisk amerikansk underhållning :D


Jag var nominerad till kategorin ”Världens bästa kvinnliga distansryttare 2014”, hade inte hunnit fundera speciellt mycket över detta eftersom jag var i Paris och tävlade helgen innan. Men såhär i efterhand så känns det ändå rätt coolt, för eller senare så får man oftast betalt för hårt arbete.



Vi var nio stycken på plats av de nominerade som fick medverka vid prisutdelningen. Men såklart fanns där en överlägsen förhandsfavorit. Marijke Visser som under 2014 vann en silvermedalj på VM.

Marijke tillsammans med sin tolk och prisutdelaren som jag inte minns vad han hette. Han var tydligen Mr Oscarsgalan och jättekänd...

Vi hade en trevlig kväll och en lååååång prisutdelningsceremoni med en del uppträdanden såklart. Kvällen blev sen i LA och jag hade nog varit vaken i över ett dygn vid den tiden, så sängen på mitt härliga hotellrum i Beverly Hills var rätt efterlängtad.

åhh shit var va nu mitt rum???
Äntligen!!!! Just for me :D
Hotellet


Jag träffade lite trevliga tjejer där så dagen efter hade vi bestämt att vi skulle åka till den omtalade stranden Santa Monica, skönt med lite avkoppling.



Om jag bara visste här hur brännan skulle kännas dagen efter :P


Efter en dag på stranden och lite strosande vad det återigen dags att förbereda sig lite inför kvällens galamiddag på Beverly Wilshire. Även denna kväll var en mycket trevlig tillställning och allt var såklart förstklassigt. Kan inte beskriva det här tror jag men tänk er en riktig ”Once in a lifetime” upplevelse.



Modevisning
Kvällens klänning från ByMalina
Massor av snygga bilar
Sista morgonen, sista frukosten... Jag hade kunnat stanna längre!


Dagen efter det var det dags att börja resa hem igen, det blev en riktig snabbvisit. De andra tjejerna skulle åka på förmiddagen och jag lite senare, så jag tänkte att jag skulle gå och ta en titt på Rodeo Drive, ni vet shoppinggatan. Det var ändå bara två kvarter från mitt hotell.

Är huvudet dumt får kroppen lida... Kunde inte gå ut pga solbrännan så det blev detta istället för en runda på Rodeo Drive.


Men jag hade bränt mig ganska illa på stranden dagen innan så jag stannade inne och bad istället taxichauffören att köra den gatan så att jag i alla fall fick se den från bilen. Det är väl ett måste när man är i Beverly Hills ändå. :)

En helt fantastisk lyxweekend i LA helt enkelt. Nu är det bara att leverera resultat, för en påskweekend i LA nästa år är inte direkt något man tackar nej till. Bara att kämpa på helt enkelt.


Alltså om man tar med sånt här så har man en given plats i teamet i framtiden!!
Briserosten... Say no more ett internt skämt så det är kanske inte så många som förstår... Eller Petra??

Så till Lovisedalsritten som fick bli min säsongspremiär på svensk mark. Det var dags för Precious allra första tävling eller ja såklart Clear Round. Jag hade lite blandade känslor inför denna start. Precious är ett sto med många viljor och ibland är hon världens snällaste, men en annan gång kan hon bara explodera.

Hej, jag heter Precious och är världens sötaste tjej!

På morgonen så gick hon bara rätt på släpet utan att fundera och vi rullade iväg mot Stockholm med ett härligt gäng i bilen. Jag hade med mig Emma som var erfaren sedan tidigare, sedan två medryttare som var med för första gången, Agneta och Ida gjorde ett strålande jobb!

Agneta, Emma, Precious och Ida

Hela dagen gick bara hur bra som helst och Precious sprang rakt in i mitt hjärta. Vilken fantastiskt cool häst!! Gör jobbet som om hon inte gjort något annat och sedan är det en riktig racerhäst med ett extremt tävlingspsyke redan idag. Jag är bara jättenöjd!

Jag gör ju halvklassikern... Har inte tid med sådan träning just nu men var ändå tvungen att testa en racercykel och fasta trampor osv. Jag och Helena gav oss iväg i regn och blåst, körde 89km och nja jag ramlade bara en gång. Det blir nog ett träningspass till innan HalvVättern, det behöver jag verkligen.
Om man har mycket att göra och testar annan träning så kan det bli svårt att hinna med allt. Men att fuska med ett träningspass gör att man inte uppnår sina mål. Så efter 89km cykling var det bara att bita ihop och ut med de sista hästarna. Jag var rätt trött när kl närmade sig 23.... Hästarna var däremot pigga :)

Framöver har det blivit ganska mycket tävlingar inplanerade… Jag har haft min plan för mina hästar klar sedan i höstas så det är inga konstigheter. Men som några kanske sett tidigare så har jag ett samarbete och rider även för ett team i Italien.

Här ser ni två riktiga superhästar! Resten får framtiden utvisa ;)


Så första resan för året är nu redan planerad! J J Mycket kommer att hända tillsammans med en stenhård uppladdning till SM som går den 16 maj. Med andra ord jag ska försöka uppdatera här men jag är bättre på att träna hästar än att sitta vid datorn, så jag kommer att göra mitt bästa helt enkelt. Men en sak i taget, först hoppas jag på en givande dag på Arlanda imorgon.

Här kommer några länkar från media kring tävlingen i Paris och Hollywood:

http://www.aeenduranceriding.se/Annelie-skrallvann-i-Fontai.html

http://www.aeenduranceriding.se/Eriksson-kan-vinna-fint-pri.html

Nu vill jag önska er en trevlig Valborg och en skön helg! Over and out





Fontainebleau & Hollywood

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Wed, April 01, 2015 17:33:29

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Det är absolut ett förbättringsområde hos mig, men jag skyller lite på att jag har haft mycket att göra… Sämsta undanflykten men hur som helst så kommer här en liten uppdatering om vad som pågår hos AE Endurance Riding.

Jag och Petra har anlänt till Skåne efter första resdagen

Jag har nu avverkat säsongspremiären som var i Fontainebleau utanför Paris. Jag har verkligen laddat för denna tävling sedan i oktober, då jag hittade saker jag ville förbättra hos fram för allt King Peak. Eftersom sporten är så stor i Frankrike så visste jag att det skulle bli runt 100 starter i de flesta klasser där nere och att det skulle vara motstånd av världsklass. Det var liksom det jag ville ha för att kunna göra en optimal förberedelse inför höstens stora mål, EM. Kingen har ju fått stå tillbaka med sitt tävlande under min skadeperiod. Det har liksom inte funnits någon anledning att ta ut honom på mindre tävlingar utan fokus har hela tiden varit på träning. Fram till 2013 stod han i skuggan av min tidigare tävlingshäst Dahle, de gjorde en hel del träningspass tillsammans bara det att Kingen inte var med på hela. Det som är viktigt när man tränar distanshästar är att den fysiska formen sitter, men minst lika viktigt är att det mentala sitter på plats. Hästarna måste älska att tävla för att bli riktigt bra. Kingen älskar att åka på tävling men som sagt har han fått stå tillbaka, det kände jag av när han avslutade säsongen i höstas. Han vann ju även den tävlingen men det är känslan i hästen som är det viktigaste, jag vet att han har så mycket mer!

Vi har ganska kul på resan....

Vinterträningen har gått riktigt bra så denna tävlingen skulle bli en liten check på formen men jag ville även mäta mig själv och hästarna mot ryttare av toppklass. Planen var att rida Kingen 90km på fredagen och Deres 120km på lördagen. Tyvärr så blev Deres sparkad kort innan avresa och hann inte bli helt 100 i tid , så då ändrade jag om planeringen och tog med Barett istället till 90km på lördagen.

Anna, jag och Petra...
Jerker har fixat en mössa :)

Mitt mål med Kingens ritt var att göra ett bra lopp med hög hastighet. Att hitta rätt position, rätt rygg att följa, bara bygga mental styrka och sedan se vart det räcker placeringsmässigt. Barett skulle göra en godkänd 90km och också göra sitt eget lopp, vilket räckte väldigt långt.

Övernattning i Belgien
Vi hittade en ny kompis i Belgien

Resan ner gick bra men Kingens formtoppning hade gjort honom helt galen!! Barren däremot som är hingst tog det hela med ro och laddade upp först när det närmade sig förbesiktning. Jag och Petra körde ner och sedan anslöt Pappa, Anna och Jerker via flyg till Paris. Vi gjorde första etappen till Skåne där vi resebesiktade hästarna. Dag två körde vi till Liege i Belgien, vi övernattade på en flott gård full av utställningsarabhästar. Kingen var endast lugn under själva resandet, vid övernattningarna väntade han bara på att få tävla. Han var så laddad att vi blev tvungna att rida dem ett pass i Belgien på morgonen innan vi körde sista biten till Paris. Väl framme var han inte direkt lugnare men vi försökte att hålla honom relativt kontrollerad. J Det är ett stort tävlingscentrum i Fontainebleau som annars också används till andra stora hästevenemang. Jag tror att det var runt 400 hästar till start under helgen.

En av alla promenader på plats i Fontainebleau
Lite av banan
Jag och pappa på förbesiktningen med Kingen

Så till tävlingen dag 1:

Kingen började värmas upp i god tid innan start som vanligt, när jag väl hoppade upp var han spänd som en fiolsträng redo för explosion när som helst. Med ett startfält på 130 hästar som ger sig iväg i full galopp samtidigt gäller det att man har kontroll på sin häst och även håller sig lite undan ifall att någon annan skulle tappa kontrollen. Mitt mål var att komma iväg topp 20 för att kunna ha en bra position när banan snabbt skulle smalna av. Hamnar man för långt bak i kön så är det svårt att veta vad som händer längre fram.

Petra värmer Kingen, jag förbereder mig och Anna sköter Barren
Dags att ta plats i starten

Vi låg på första sträckan ungefär topp 15 och efter första veterinärkontrollen gick vi ut som nr 8 på sträcka två. Första etappen hade avverkats relativt snabbt, 21km/h på en väldigt teknisk bana. Det hade regnat dagen innan så det var väldigt halt och lerigt speciellt på första sträckan.

Service på första sträckan

Andra etappen var bättre i underlaget men fortsatt tekniskt svår. Den sträckan avverkade vi på 21,8km/h och gjorde att vi gick ut på sista sträckan med placering 4. Jag tänkte liksom aldrig att jag skulle vinna loppet utan ville göra det så bra som möjligt utan att ta några risker. Det är ju trots allt i höst som Kingen ska vara bäst.

Men när vi gick ut på sista sträckan så bara svävade vi förbi ryttare efter ryttare. När vi var uppe i topp så släppte vi bara lite på tempot och gled med. Ungefär då bestämde jag mig för att, idag är det vår dag. Vid 5km kvar så var det jag och en annan ryttare som drog upp tempot en del. Jag fokuserade på att hela tiden vara en halslängd före, så varje gång hon försökte ta över styret på det hela, så släppte jag bara efter lite på tygeln och lät Kingen sträcka ut lite mer. Den sista kilometern gick det snabbt, det var tekniskt riktigt svårt så det gällde att hålla tungan rätt i munnen. Kingen som är riktigt kvick i steget svarar mycket snabbt på signalerna i dessa lägen vilket är en stor fördel. Sista delen bestod av raksträckor med extremt hög hastighet och sedan 90 graders svängar. Då gäller det att ”lägga hästen” rätt i kurvorna så de skärs i en bra vinkel. Den franska ryttaren som jag vann över med endast 1 sekund försökte hela tiden ta sig förbi men var inte tillräckligt snabb, så in på upploppsrakan var vi först och kunde hålla det över mållinjen! Sista sträckan slutade på en snitthastighet på 25,3 vilket vid slutbesiktningen kändes lekande lätt då Kingen pulsade 53/42.

Målspurt
Precis efter målgång, tyvärr så missade serviceteamet själva spurten och anlände just efter pga strul på banan.

Väl på prisutdelningen tänkte jag gratulera mina konkurrenter men speciellt tvåan var rätt tjurig så det fanns inte så mycket utrymme till det. Pratade lite med min Italienska veterinär om det hela som är väldigt van tävlingar i hela världen. Han sa att för det första så får man inte chansen att vinna ett lopp i Frankrike så många gånger i livet. Så jag är glad att jag tog den chansen och kommer definitivt satsa på att göra det snart igen! J För det andra, om man vinner över dem på deras hemmaplan så kan man inte förvänta sig några sportsliga glada miner. Frankrike är helt klart de bästa i hela Europa på distansritt, så jag är såklart mycket lycklig för denna seger.

Slutbesiktningen är gjord och segern är säkrad!!!!

Tävlingsdag nr 2:

Petra och Berren

Barett gjordes redo för sin start också i 90km. Det var en regnig morgon och en laddad häst men vi klarade även den starten riktigt bra. Det blev ännu mer lera på första etappen nu när det regnade ännu mer så den var faktiskt riktigt svår. Det gällde att styra upp hästarna och ge dem så bra möjligheter som det gick för att hålla ett lagom tempo. Här var det helt fokus på att bara göra vårt eget lopp och se hur långt det räcker. Barren tuffade på i ett för en 19 årig hingst riktigt bra tempo.

Målspurt med Barren
Service ute på banan

Sträcka 1 på 17km/h och då gick vi ut på andra sträckan som nummer 11. Andra etappen avverkade vi på 18,7 och fick då placering 8 inför sista sträckan. Väl in på upploppet var vi fem ryttare som kom tillsammans och Barren är också en extrem tävlingsindivid, så jag släppte lite på tygeln och vi kom in tvåa där. Det ledde till en total 7:e plats med en snitthastighet på 18,2, sista sträcka gjorde vi på 19,8km/h.

Slutbesiktning med Barren

Jag är såklart supernöjd med båda tävlingsdagarna. Det kunde liksom inte gå bättre och det är helt klart över min förväntan när jag reste ner. Att kunna prestera på topp när det gäller vet vilken idrottare som helst hur svårt det är och dessutom få göra det i detta motstånd känns hur bra som helst! Jag är också jättenöjd med tiderna, det är just så alla distansryttare vill disponera loppen när de är som bäst. Att kunna öka lite för varje sträcka med en superfräsch häst, det är bara skitkul!!

Välkomnandet när jag kom till Skåne, så himla gulligt!!
Obligatorisk segerefterrätt vid Brändåsen på vägen hem

På hemmaplan samma helg hade jag också en starthäst. Det var Nadim som står i träning hos mig, han skulle ut på sin första distanstävling. Den ritten fick Emma Rogström, en av mina duktiga stallryttare rida och de gjorde ett jättebra lopp. Precis som planen så genomförde de loppet fint med en pigg och fräsch Nadim. Nästa gång blir det tävlingsklass!

Emma och Nedim

Det krävdes lite logistig att starta tre hästar på en helg och i två olika länder med två olika team. Men jag har verkligen ett grymt bra team kring mig att vara stolt över och alla skötte sina uppgifter exemplariskt. Så nu är det bara att ladda vidare inför nästa tävling. Men först en massa mer träning… J Nu är jag snart hemma i Bjursås igen så nu hinner jag inte skriva mer utan måste ta hand om min dyrbara last som står i släpet! Eller just ja, Hollywood! Jag åker ju dit om två dagar….

Det började med att jag fick ett lite udda meddelande där de ville säkerhetsställa att jag var rätt Annelie Eriksson och att jag var nominerad till den stora festen i Los Angeles. Detta fick jag dagen innan avresa till Paris, vilket betyder att jag hade väldigt fullt upp, så jag svarade lite artigt på kvällen. ”Tack för ett angenämt meddelande men jag är nog inte rätt person, jag vet inget om någon nominering eller fest i LA, men jag hoppas du finner den du söker…”

Tillbaka fick jag upprabblat mina resultat och internationella poäng från förra säsongen och ja det såg ju onekligen ut som att det var mig det handlade om. Jag är alltså inbjuden till HH Sheikha Fatima Bint Mubarak Darley Awards vilket äger rum på Dolby Theatre i Hollywood. Jag är alltså nominerad i kategorin ”Världens bästa kvinnliga distansryttare 2014”. Tre ryttare från alla länder i hela världen som först har blivit nominerade, det är nu en short list kvar på 9 st som blir bjudna till den stora festen i Hollywood som i största del också handlar om galoppsporten. Jag kommer som ni ser att spendera påsken i LA och boendet blir förstklassigt i Beverly Hills. Nu är det bara att fixa två snygga klänningar för det duger inte cocktailklänningar som jag tidigare har haft i röda mattan sammanhang.

Genom kontakters kontakter har jag nu fått hjälp av By Malina med riktigt snygga klänningar. Var i Stockholm och provade ut några så jag också har att välja på, jättekul med så professionell hjälp det gillar jag verkligen.

Klänningar från By Malina

Hoppas nu att alla här hemma får en riktigt solig och skön påsk!

GLAD PÅSK!



Ryttargalan, media och lite highlights från året

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Thu, December 18, 2014 16:17:17
Här kommer lite bilder från Ryttargalan och sedan har jag valt ut två bilder från varje tävling i år som mina highlights. Kanske någon bonusbild också...

Det blev ett långt dygn när det var dags för ryttargalan men det var det värt, för att vi hade verkligen superroligt! :)

Dagen började i frisörstolen några timmar, det är så skönt att sätta sig där och sedan bara reser man på sig och är klar. Vardagslyx! :D Jag är lyckligt lottad då en av mina bästa vänner är frisör och makeup artist hos Anne & Co i Borlänge, behöver aldrig fundera på hur jag vill ha det för det vet alltid Marie.

Efter det svängde jag förbi Bilmetro och hämtade min nya bil.

Jag känner mig helt klart "utomordentligt nöjd"!!

Med mig på galan hade jag stallets dressyrryttare Helene Bennmarker

Då var vi på plats, lite mingel innan alla tog plats på Berns i Stockholm

Jessica Almenäs räknar på mina träningstimmar.....

Vi redde ut logistiken till slut ;)

Alla Championatsvinnare / Årets ryttare/kusk i respektive gren:
Hoppning: Henrik von Eckermann, Dressyr: Patrik Kittel, Fälttävlan: Anna Nilsson, Distansritt: Annelie Eriksson, Körning: Karin Söderqvist
Fotograf: Roland Thunholm


Ännu ett proffsfoto från Roland Thunholm, här på röda mattan

Sen blev det party!!! :)

När Berns stängde gick vi vidare en sväng till Riche, här med ryttaren (Märit Olofsson Nääs) till morgondagens häst i dressyr Strolchi.

Lite länkar från senaste tidens media:
Detta är från DT efter Ryttargalan
http://www.dt.se/sport/ridsport/bjursasryttare-prisades-pa-berns

Sedan har jag blivit utnämnd till månadens profil i "Falun Borlänge regionen".
http://www.fbregionen.se/2014/annelie-eriksson__5550

Nu till årets tävlingar, här är mina highlights från det gångna året. :)

Känslan i den här bilden är helt oslagbar för mig. Detta är min comeback efter skadan, den sker alldeles för tidigt men jag kan inte hålla tillbaka. Att vinna denna tävling är som en seger för hela mitt liv, även om det är en mindre ganska obetydlig tävling rent resultatmässigt. Större seger finns inte för mig hittills!

Sjukt skön känsla! Att kämpa har fått en helt annan betydelse för mig, jag har insett att man klarar nästan vad man vill, bara man VILL det tillräckligt mycket! Jag hade såklart ett helt grymt bra team här!

Här rider min duktiga ryttare Emma sin andra CR på Barett, som verkligen inte tyckte att det var ok att springa så sakta..

Det gick hur bra som helst och så här glada var dom efter mål!

Här har vi Hanna som genomförde sin första internationella ritt på Shajfaklaan.

Och riktigt bra gick det, dom kom 2:a och vann veterinärens pris Best Condition!!!


Eftersom jag inte är i form för att tävla egentligen och spar mig till SM så fortsätter mina fantastiska ryttare i teamet att tävla. Här rider Caroline Pont, Deres och Hanna Martinsson, King of Pirates på en 80km i Torsåker.

Carro och Deres slutade 3:a och Hanna med Piraten fick tyvärr bryta.

Det är SM och jag sitter i sadeln på riktigt igen. Vi fick tyvärr bryta loppet, men mer tur i livet har jag nog inte haft. Hade jag åkt hem med ett bra resultat från SM hade jag aldrig låtit rehabiliteringen tagit den tid den behövde. Det har varit mycket tjat om min skada nu, men det är de jag har krigat mot hela året även om det inte synts på utsidan. Feber och migrän efter varje tävling i ca 1 vecka. Det fina med det hela är att jag lärt känna min kropp väldigt väl och utvecklat många strategier om hur jag ska ta mig fram energisnålt. Jag är faktiskt otroligt nöjd med resultaten detta år, men inte så nöjd att jag inte tänker på ännu mer utveckling... ;)

Det var nog kanske den roligaste tävlingen trots allt... Jag älskar mitt team, ni är bara bäst!!! <3
Dags för A9 ritten och Riksmästerskapen i medeldistans 90km på 18 åriga hingsten Barett.

Vi slutade på en 2:a plats med en hastighet av 20,5km/h. Tack till superteamet och även Sigge fick vara med denna gång. :)
Nordiskt Baltiskt Mästerskap i Norge där jag skrällde med min Shajfaklaan till ett individuellt Brons och ett Silver med laget.


På pallen: Silver till Olaug Espeli Carstensen (Norge), Guld till Vidar Ydstebo (Norge), och Brons till mig! :)
Lina och Emma solar i Halmstad tillsammans med Deres

Ännu en seger, här med Deres på hans första internationella start, han vann även veterinärens pris Best Condition

Seger i H.H. Sheikh Mansoor Bin Zayed Al Nahyan Cup 80km i San Martino, Italien! Jag fick här rida det fantastiska stoet Penelope del Ma för Freedom Endurance Team

Bilden talar för sig själv, högst upp på pallen bland ryttarna från Förenade Arabemiraten stor skräll!! Men otroligt coolt, jag hoppas att jag får uppleva det snart igen.

Mitt härliga team i Tyskland där jag debuterade Shajfaklaan på 160km och vi slutade 6:a.
Fokus och teamwork!
Dags för Kingens kvalförsök till EM 2015 i Litauen
Det blev fantastiska resultat även här... Caroline Pont red Deres på hans första 120km och dom slutade 6:a. Jag red King Peak och... vi klarade kvalet till EM nästa år, vi vann 160km och Kingen fick veterinärens pris Best Condition!!! No words!

För att inte tala om min säsongsavslutning i Pisa, Italien. Jag red återigen för Freedom Endurance Team och den här gången stoet Etruria på deras unghästfinal för 6 åringar. Vi kom 2:a i klassen men vann hela unghästfinalen.

Sjukt svår ritt, men där satt den liksom!!

Här kommer bonusbilder :)

Fotograferingar är nästan för roliga tycker Kingen... Eller så är det bara så att man får springa för lite och för sakta.
WORD!

Här är mitt 4 åriga sto Precious som jag tror riktigt mycket på, vårt mål nästa år är unghästfinalen för 5 åringar!

Det var mitt år i bilder från alla tävlingar. 2013 var det värsta året i hela mitt liv på grund av flera olika anledningar. Jag har ganska mycket minnesluckor från det genom min ridolycka tack och lov. Men jag kommer ändå aldrig att glömma året, jag fick i slutet ett löfte om att 2014 skulle verkligen bli ett bättre år och det blev det. Jag har verkligen slitit som ett djur för att komma tillbaka, genomföra alla träningstimmar och tävlingar. Men jag har fått betalt på så många olika sätt! Jag är enormt tacksam till alla runt omkring mig som stöttat på olika vis. Utan ett grymt team blir man ingen vinnare, finner inga ord över vad jag känner för mitt team mer än enorm tacksamhet!
Nu kommer jag att ta några dagar ledigt över jul i Norrland, det ska bli riktigt skönt. Men jag kommer att passa på att grubbla riktigt mycket över kommande års träningsupplägg, jag ska se över årets och justera inför kommande säsong. Det är liksom sånt jag älskar, utveckling. Det lågintensiva träningsblocket är snart slut och jag längtar verkligen efter hårdträning, vilket även mina pigga hästar gör. Det blir en tidig säsongsstart vilket ska bli riktigt kul, jag återkommer med planer i januari.

Nu avslutar jag 2014 med ett leende på läpparna och laddar inför 2015. Hoppas ni också gör det, kom igen nu kör vi! :D

God Jul & Gott Nytt År
önskar jag er tillsammans med mitt team i AE Endurance Riding





San Rossore, Pisa, Italien

Nyheter 2012Posted by aeenduranceriding Fri, November 07, 2014 13:06:08

Freedom Endurance Team!

Då var det äntligen dags igen, en liten snabbvisit i Italien. Jag som trodde att jag gjorde min säsongsavslutning i Litauen och den var ju bra, det var liksom kul att göra comeback med seger och sedan avsluta en fin säsong med seger. Men vissa erbjudanden är svåra att tacka nej till så är det bara. Som sagt när jag just hade kommit hem från Litauen så plingade det i telefonen och ett samtal senare så var resan bokad. Det var deras stora unghästfinal och Marcello ville att jag skulle rida åt honom då det var en väldigt viktig tävling där nere med bra prispengar. Man skulle väl kunna säga att unghästfinalen i Italien skiljer sig en aning från den vi har i Sverige. Det är visserligen samma upplägg men, de är ett år före oss när man tänker åldersmässigt på hästarna. Jag minns inte 100% men jag tror det är samma sak i Frankrike, man börjar alltså när hästarna är 4 år.

Förbereder oss för start.

Till resan:

Är detta dagens skämt eller vad??? Tur att dom har humor på detta flygbolag iaf. ;)

Jag började lördagen rätt tidigt eftersom jag skulle vara på ett möte hela dagen på Arlanda, vilket ändå var passande då det gick en direktflight till Pisa på eftermiddagen. Men alltså vad är det med mig och struliga resor… Vad blir det nästa flygtur egentligen, kanske kommer jag fram i tid med allt bagage med. När jag satt och väntade vid gaten så var det först försenat 30 min. Så jag snackade med Marcello, han tog flightnumret och berättade att Etruria och de andra hästarna var förbesiktade och klara. Med en timmes försening så var vi äntligen på väg. Jag hade denna gång pressat ner allt i endast ett handbagage för att undvika krångel med borttappade väskor osv med en förhoppning om en smidig resa. Marcellos bror är pilot så han kunde följa flyget hela vägen och han såg att när vi precis flög in över Tyskland så vände vi. Jahapp, det var så att planet hade pajat så vi var tvungna att gå ner i Köpenhamn. De försökte laga det och just när vi skulle åka igen så gick det sönder direkt. SUCK! Med mina erfarenheter var jag rädd att de skulle säga att vi skulle få stanna i Köpenhamn till dagen efter. Då skulle det vara rätt kört för mig då starten var kl 7 söndag morgon och man kan väl säga att klockan sprang iväg, det närmade sig söndag med stormsteg. Till sist fick vi höra att vi skulle vänta på ett nytt plan och att vi kommer att åka vidare mot Pisa ikväll, puh! Marcello hämtade mig på flygplatsen runt kl 2 på natten och medan vi körde till boendet gick vi igenom tävlingen noggrant. Väl framme var det bara att krypa ner för att ganska snart gå upp igen, vilket var 05.30. Kul att träffa alla även om det denna gång blir lite av en snabbvisit.

Väntar på Marcello, kl är strax före 02......
Francesca och Tommaso förbereder Etruria.

Det känns i luften på hela tävlingsplatsen att detta är en väldigt viktig tävling. Som sagt unghästfinalen i Italien och den i Sverige går inte att jämföra på samma dag, allt är så mycket större där nere. I starten var det 57 hästar som gav sig iväg i galopp. Min häst var inte alls lättriden, hon var inte dum men hon hade ett dåligt självförtroende. Hon hade blivit sparkad på en tävling tidigare i år så hon ville inte alls gå nära andra hästar och det är en utmaning i lite större startfält. Men ganska snart så kunde jag gå upp i topp där Etruria trivdes och styra tempot lite, med mig hade jag Michela som också red i samma team. Detta drömläge varade inte så länge då VMguld- ryttaren Angela Origgi gick upp och drog tillsammans med två teammedlemmar. De höll ett ganska störande och ojämnt tempo, men jag försökte att göra mitt eget lopp hela vägen. Fulspelet började redan på första etappen, jag förstod inte riktigt vad de skulle krångla med mig för men det kan väl ha något att göra med att jag vann den stora tävlingen i somras. Irriterande men helt klart lärorikt och deras taktik funkade ändå inte så bra på mig för jag körde liksom mitt race. Dock fanns det en ”äldre dam” som höll på att driva mig till vansinne. Alltså hon red upp och störde min häst mer eller mindre hela dagen, hon red en 9 åring (och var då inte med i unghästfinalen) så det var svårt att rida ifrån henne.

Hur lyxigt är det att ha två veterinärer i teamet runt Etruria... :) Francesca är en otroligt duktig veterinär.

Start, jag och Michela på gång.

Etruria var helt ok i inpulsningen, 2 och 3 minuter i ett tempo över 20km/h måste ändå ses som bra. Inför sista sträckan gick jag ut som nr 2 av unghästarna och nr 3 totalt. Det var samma sträcka hela dagen vilket betyder 3x29km. Att rida 3 mil i ett högt tempo som sista sträcka är så mycket svårare än när sista sträckan är 18 – 20 km lång som de brukar vara. Vi hade pratat lite om hur det skulle bli med ett upplopp och slutsatsen var att möter jag Angela så är det helt kört, hennes häst är mycket snabbare i galoppen och har ett mycket större steg. Jag hade mindre än två minuter till godo på henne ut på sista så det var bara att öppna hårt men klokt. Den där tanten som red 9-åringen red i Angelas team så hon gjorde såklart det hon kunde för att bromsa mig. Jag såg till att passera henne redan på galoppbanan där det fanns plats och sedan gå i spets och dra upp tempot. Så fort hon fick chansen så försökte hon gå upp tajt bredvid för då backade min häst och tyckte det blev obehagligt. Det gällde liksom att hålla ett tempo där jag fick rida först och ändra hela tiden efter terrängen. Tror ni att jag var lite irriterad på henne eller….. Jag höll undan i 2 mil och sedan kom Angela men även Michela tack och lov. Det blev en hård fight den sista milen och de gjorde allt för att stänga oss så fort vi försökte att gå loss. Jag placerade mig sist i klungan på slutet för att det var så struligt och tjafsigt längst fram, det skulle bara slösa en massa energi att ligga med där. På slutet in mot de 750 meter långa upploppet på gräsbanan så var det ganska tekniskt med asfaltsbroar och annat. Jag rätade upp lite för att få en bra balans i hästen och bra linjer in i kurvorna. Hon med 9-åringen hade vi släppt iväg vid det här laget, för att hon hade ingenting med unghästfinalen att göra och det var den som var viktig. Hon var ca 100 meter före oss in på galoppbanan och det var tur för henne det för hon hade bara 1 sekund till godo i mål.

Den omtalade tanten till vänster, jag försökte hålla mig undan henne.
Jag hade nr. 19, det finns en rolig storry bakom detta nr som jag väldigt ärofyllt fick rida i på President Cup i Abu Dhabi, kan ju inte bli annat än seger med ett så "stort" nummer!

Som sagt jag var sist in på banan men jag hade bättre linje in och även om det skulle vara omöjligt så tänkte jag inte ge upp förrän mållinjen var korsad. Angela gick innerst vid railen och Michela red i mitten på banan så jag hade en stor lucka att ta mig in i. Ganska snart var vi ikapp och det handlade egentligen om mig och Angela. Jag låg snett bakom henne länge, alltså 750 meter är jättelångt men det var precis vad jag behövde. Jag var nog lite mer fokuserad på målet än att bara försöka rida fort och jag hade bra nytta av min tidigare erfarenhet från galoppbanan. När jag kom upp bredvid Angela red jag lite närmare henne för att min häst skulle få nytta av hennes hästs rörelseenergi framåt och på så sätt få lite hjälp. Alldeles på slutet så ger Etruria mig lite extra och vi tar greppet och vinner med en halv hästlängd!!! Alltså jag kan nog inte beskriva känslan från den här tävlingen och framförallt denna finish men jag är enormt glad för denna seger. Det är liksom på en helt annan nivå, jag spurtade just ifrån en VMguld-medaljör som egentligen satt på en snabbare häst. Coolt! Stämningen där var helt galen. Under själva racet hör jag ingenting men när jag korsar mållinjen kommer ljudet tillbaka. Alla skriker, jag ställer mig upp i sadeln och skriker av glädje, en för mig okänd man gråter glädjetårar, FANTASTISKT! Ett lopp som var så viktigt, mycket prestige mellan teamen, mycket prispengar, så otroligt roligt att få kunna leverera detta till Marcello och hela hans team.

När fighten är som hårdast, på väg upp och om! :) :) :)
(!!!)

Dagen fortsatte och alla teamets 7 hästar gick in med godkänt resultat, så skönt. En sådan otroligt rolig dag och jag fick även värme och solsken som jag hoppades på under denna resa. Jag stod och snackade lite med Marcello och tittade på hästar då han frågade vad jag tyckte om Etruria. Jag sa att jag tyckte att hon var ganska svår men att jag trodde på henne om kanske två år. Då sa han: ja, det var därför jag valde att sätta dig på henne, annars hade vi inte vunnit idag. Jag kan säga att det betyder ganska mycket mer för mig att få höra det än att vinna tävlingar! Det var en som sa innan jag åkte: Men har inte han ganska många ryttare där nere, varför vill han ha dit dig och rida liksom… Ja inte vet jag, jag kanske hade tur igen. J Eller så finns det en anledning, ingen aning faktiskt. Framtiden får kanske utvisa detta.

Dessa bilder talar väl för sig själva, helt vanliga uttryck hos en etta och en tvåa...
När det hela var över så var vi såklart vänner och gratulerade varandra, men som sagt vissa rider schystare än andra..

Dagen tog slut, hästarna klev på lastbilen och teamet åkte åt respektive håll. Ett typ dygn i Pisa då och jag såg faktiskt lutande tornet innan jag och Marco åkte mot Rom. Dagen efter var det dags att flyga hemåt igen och det gick betydligt bättre faktiskt.

Lite strandliv i Rom innan hemfärd.

Väl hemma fick jag betala priset för att köra allt all in…. Jag är fortfarande lite svag efter skadan och får mina baksmällor när jag tävlar eller aktiverar mig hårt, så först en vecka med feber och förkylning. När jag trodde att det skulle bli bra så spenderade jag helgen med magsjukan från hell och toppade detta med att även förkylningen blev sämre. Men nu börjar jag återvända till livet igen och är nog snart tillbaka. Jag försöker i alla fall hålla igång lite fast jag är sjuk. Igår blev jag bland annat intervjuad av Italiens största hästmagazine. Jag kommer att länka det på något vis så fort det blir publicerat.

Prisutdelning, lycklig tränare, lycklig häst och lycklig ryttare.

Nu väntar först lite lågsäsong men sedan en hård tid med träning i 20 minus, snöstorm, regn, blåst osv men jag ser fram emot det. Hoppas alla har det bra tills nästa gång! Träna hårt men klokt!

Tack och hej från mig och Etruria!




Next »